Fågelholkar

Visste du att ordet ”holk” kan spåras till det fornsvenska ordet ”holker” som betyder urholkat föremål.
Det är populärt bland privatpersoner att sätta upp fågelholkar, framför allt holkar till mesar, sparvar svalor och flugsnappare. Det förekommer också att fågelholkar placeras ut i organiserad form, för forskning, för att skapa häckningsförhållanden för hotade arter.  Holkar kan även fungera som övervintringsplats. 

Fågelholk liggande panel, Vit/Svart

199 kr
  • Höjd (mm) 28 Längd (mm) 19 Bredd (mm) 19
Några råd om hur man sätter upp en fågelholk och vad man bör tänka på.

Får man sätta upp en fågelholk var som helst?

På den egna tomten är det självklart du själv som bestämmer var holken skall sitta. Om holken skall sättas på annans mark måste man be om lov.

Hur sätter man upp en holk?

Enklast är det om det finns ett hål i bakstycket, genom vilka du kan trä en tråd. Du kan också fästa ett trästycke på tvären på baksidan av holken för att på det viset kunna knyta fast holken.

Om trädet är eget och du vet vad som skall hända med det i framtiden kan du också spika eller skruva fast holken. Gran och tall utsöndrar snabbt kåda runt hålet och lider inte av det. Främmande skog får man naturligtvis inte skada.

Hur högt skall man sätta holken?

Om fågelholkarna hängs upp i skogen där man inte behöver ta i beaktande att människor kan störa fåglarnas byggande räcker det med axelhöjd. I lite livligare områden kan det vara bra med en stege, så att holkarna kommer så högt upp att de får vara ostörda. Fåglarna bygger sina bon lika bra i lägre grenar som i de högre, men det är onödigt att klättra flera meter upp i trädet.

Ta i beaktande att trädet växer!

Det lönar sig att placera knuten ovanför själva fågelholken. På det viset kan trädet växa, och bara genom att lyfta på fågelholken en aning så får man utrymme för ett grövre träd. Kontrollera att holken är lämpligt fäst varje år då du rensar ur den.

Hur undviker man att fågelungarna blir blöta?

Genom att peta in ett par grenar bakom holken så att den inte är fast mot stammen, så undviker du att vatten rinner ner i holken.

Även valet av träd har betydelse. Björk bör undvikas om det finns andra träd i närheten. Björkens stam är så slät så vatten lätt rinner ner längs ytan och mot holkens bakstycke. En regnig sommar är holken hela tiden fuktig och kall för fågelungarna, och en fuktig holk murknar också snabbare.

Väderstrecket är inte så viktigt, men att hänga upp holken så att den hela tiden är i solljus är inte att rekommendera. Ett skuggigt söderläge är annars lika bra som något annat väderstreck.

Hur förbereder man utflyttningen?

Man måste också ta i beaktande att det skall vara säkert för fåglarna att flytta ut ur boet. Det tar ett tag innan de lär sig flyga ordentligt. Fram till dess behöver de lite skyddande undervegetation. En välklippt gräsmatta ger inget skydd mot kråkor och liknande. Buskage erbjuder också en hel del insekter som fågelungarna kan öva på då de skall lära sig att skaffa mat på egen hand.

Om du vill hänga upp holkar för andra fåglar än de mest vanliga som finns runt husknuten, bör du ta i beaktande arternas särdrag. Exempelvis knipungarna hoppar ut ur holken strax efter att de kläckts. De små dunbollarnas mjuka skelett klarar av även lite högre fall, så länge det inte finns vassa stenar och stubbar på marken.

Däremot är det viktigt för knipan att inflygningen är fri från hinder. Rutten skall vara utan grenar eller buskar framför holken.

Rengöring av holken förlänger dess livstid

Holkarna bör putsas årligen. Det rekommenderas att man gör det under vintern, då det ännu är kallt och loppor och andra kryp är i dvala. De biter även människor och kan överföras till husdjur. Rester av gamla bon bör städas bort från gårdsplanen av samma orsak.

En välbyggd och ordentligt fastsatt holk kan hålla i upp till trettio år, men även fågelholkar som bara är uppe ett par år är till stor hjälp för våra fåglar.

(Denna text är delvis hämtad från Tapani Saimovaara, ordförande vid Päijänne-Tavastlands ornitologiska förening.
Ursprungsartikeln är skriven för Yle luonto av Pirjo Koskinen)